Перевод: со всех языков на все языки

со всех языков на все языки

taurea terga

  • 1 taurea

    taurĕus, a, um, adj. [taurus], of a bull or ox, of oxen, taurine (mostly poet.).
    I.
    Adj.: vincla, i. e. taurean bands (a poet. expression to denote glue), Lucr. 6, 1071: terga, bulls ' hides, Verg. A. 9, 706; also, meton., for a drum, Ov. F. 4, 342.—
    II.
    Subst.: taurĕa, ae, f.
    1.
    A whip of bull ' s hide, Juv. 6, 492; Tert. ad Mart. 5.—
    2.
    = taura, Serv. Verg. A. 2, 140.

    Lewis & Short latin dictionary > taurea

  • 2 tergum

    tergum, i ( poet. and in post-Aug. prose also tergus, ŏris), n. ( masc.:

    familiarem tergum,

    Plaut. As. 2, 2, 53; cf. Non. 227, 23) [cf. Gr. trachêlos, neck; perh. root trechô, to run], the back of men or beasts (syn. dor sum).
    I.
    Lit.
    (α).
    Form tergum:

    dabitur pol supplicium mihi de tergo vestre,

    Plaut. As. 2, 4, 75:

    vae illis virgis miseris quae hodie in tergo morientur meo,

    id. Capt 3, 4, 117: manibus ad tergum rejectis, Asin ap. Cic. Fam. 10, 32, 3:

    boum terga,

    id. N D. 2, 63, 159; cf. tergo poenae pendere Ter. Heaut. 4, 4, 6:

    tergo ac capite puniri, Liv 3, 55, 14.—Of cranes eaeque in tergo praevolantium Colla reponunt,

    Cic. N. D. 2 49, 125. —

    Of the dolphin, Ov F 2, 113.— Of the crocodile: ejus terga cataphracta,

    Amm. 22, 15, 16.—
    (β).
    Form tergus aurea quam molli tergore vexit ovis, Prop. 2, 26 (3, 21), 6:

    ut equa facilem sui tergoris ascensum praebeat,

    Col. 6, 37, 10.—
    II.
    Transf.
    A. 1.
    Esp. in the phrases terga vertere or dare, to turn the back, pregn., for to take to flight, to flee: omnes hostes terga verterunt;

    neque prius fugere destiterunt, quam, etc.,

    Caes. B. G. 1, 53; so,

    terga vertere,

    id. ib. 3, 19; 3, 21; id. B. C. 3, 63;

    and even of a single person: terga vertit,

    Sen. Ep. 22, 7:

    qui plures simul terga dederant, etc., Liv 22, 29, 5: terga dare,

    id. 36, 38, 4:

    inter duas acies Etrusci, cum in vicem his atque illis terga darent,

    id. 2, 51, 9; Ov. M. 13, 224:

    terga fugae praebere,

    id. ib. 10, 706:

    terga praestare (fugae),

    Tac. Agr 37; Juv. 15, 75. — Trop. jam felicior aetas Terga dedit, tremuloque gradu venit aegra senectus, Ov M. 14, 143.—
    2.
    In gen.:

    inflexo mox dare terga genu,

    i. e. yield to the burden, Prop. 3, 9 (4, 8), 6: praebere Phoebo [p. 1859] terga, to sun itself, Ov. M. 4, 715:

    concurrit ex insidiis versisque in Lucretium Etruscis terga caedit,

    the rear, Liv. 2, 11, 9; Flor. 4, 12, 7:

    terga Parthorum dicam,

    the flight, Ov. A. A. 1, 209:

    terga collis,

    Liv. 25, 15, 12; cf.:

    terga vincentium,

    Tac. Agr. 37:

    summi plena jam margine libri Scriptus et in tergo necdum finitus Orestes,

    written on the back, Juv. 1, 6:

    retro atque a tergo,

    behind one, Cic. Div. 1, 24, 49; cf.:

    a tergo, a fronte, a lateribus tenebitur,

    id. Phil. 3, 13, 32:

    ut a tergo Milonem adorirentur,

    behind, id. Mil. 10, 29; 21, 56; id. Verr 2, 5, 38, § 98:

    tumultum hostilem a tergo accepit,

    Sall. J. 58, 4; Caes. B. G 7, 87; Curt. 3, 1, 19; 3, 8, 27; 8, 5, 1:

    post tergum hostium legionem ostenderunt,

    Caes. B. G. 7, 62:

    ne nostros post tergum adorirentur,

    id. B. C. 3, 44:

    Germani post tergum clamore audito,

    id. B. G. 4, 15:

    post tergum hostem relinquere,

    id. ib. 4, 22:

    qui jam post terga reliquit Sexaginta annos,

    has left behind him, has passed, Juv. 13, 16:

    omnia jam diutino bello exhausta post tergum sunt,

    Curt. 4, 14, 11:

    omnia, quae post tergum erant, strata,

    id. 3, 10, 7:

    tot amnibus montibusque post tergum objectis,

    id. 4, 13, 7.—
    B.
    The back of any thing spread out horizontally, as land or water, i. e. the surface ( poet.):

    proscisso quae suscitat aequore terga,

    Verg. G. 1, 97:

    crassa,

    id. ib. 2, 236:

    amnis,

    Ov. P. 1, 2, 82; Claud. B. G. 338; Luc. 5, 564; 9, 341.—
    C.
    (Pars pro toto.) The body of an animal ( poet.).
    (α).
    Form tergum:

    (serpens) Squamea convolvens sublato pectore terga,

    Verg. G. 3, 426;

    so of a serpent,

    id. A. 2, 208; Petr 89;

    of Cerberus,

    Verg. A. 6, 422:

    horrentia centum Terga suum,

    i. e. a hundred head of swine, id. ib. 1, 635:

    nigrantis terga juvencos,

    id. ib. 6, 243:

    perpetui tergo bovis,

    id. ib. 8, 183.—
    (β).
    Form tergus:

    resecat de tergore (suis) partem,

    of a chine of bacon, Ov. M. 8, 649:

    diviso tergore (juvenci),

    Phaedr. 2, 1, 11:

    squalenti tergore serpens,

    Sil. 3, 209.—
    D.
    The covering of the back, the skin, hide, leather, etc. (in this signif. tergus freq. occurs; syn.: pellis, corium).
    (α).
    Form tergum:

    taurino quantum possent circumdare tergo,

    ox-hide, Verg. A. 1, 368:

    ferre novae nares taurorum terga recusant,

    Ov. A. A. 2, 655.—
    (β).
    Form tergus:

    tergora deripiunt costis et viscera nudant,

    Verg. A. 1, 211; so Cels. 7, 25, 1; 8, 1 med.:

    durissimum dorso tergus,

    Plin. 8, 10, 10, § 30; cf. id. 9, 35, 53, § 105; Col. 7, 4 fin.
    2.
    Transf., a thing made of hide or leather.
    (α).
    Form tergum: venti bovis inclusi tergo, i. e. in a bag made of a bull ' s hide, Ov. M. 14, 225; 15, 305:

    et feriunt molles taurea terga manus,

    i. e. tymbals, id. F. 4, 342; so id. ib. 4, 212:

    Idae terga,

    Stat. Th. 8, 221:

    pulsant terga,

    id. Achill. 2, 154: rupit Terga novena boum, i. e. the nine thicknesses of bull ' s hide, Ov. M. 12, 97:

    tergum Sulmonis,

    Verg. A. 9, 412; 10, 482; 10, 718;

    hence even: per linea terga (scuti),

    id. ib. 10, 784 (v. the passage in connection):

    duroque intendere bracchia tergo, i. e. cestus,

    id. ib. 5, 403; so id. ib. 5, 419.—
    (β).
    Form tergus:

    gestasset laevā taurorum tergora septem,

    a shield covered with seven layers of hide, Ov. M. 13, 347:

    Martis tergus Geticum,

    Mart. 7, 2, 2.

    Lewis & Short latin dictionary > tergum

  • 3 tergum

    tergum, ī, n. (zu griech. τέρφος, στέρφος, Fell, Leder, bes. die Rückenhaut der Tiere), der Rücken, der Menschen und Tiere (vgl. dorsum), I) eig. (poet. u. nachaug. Plur. terga auch vom Rücken einer Pers.): tuus deus digito non redundat, sed capite... tergo, poplitibus, Cic.: manus ad tergum reicere, Asin. Poll. in Cic. ep.: manus post tergum religare, Vell.: retorquere tergo bracchia libero, Hor.: tergo ac capite puniri, mit Ruten gehauen und geköpft werden, Liv.: terga dare (hinhalten) verberibus, Pacat. pan.: aber terga vertere od. dare, fliehen, Caes. u. Liv.: terga dare alci (hosti), vor jmd. fliehen, von ihm in die Flucht geschlagen werden, Liv. u. Curt.: terga praebere fugae, fliehen, Ov.: terga caedere, hinten einhauen, Liv.: praebere terga Phoebo, sich sonnen, Ov.: in tergo haerere, im Nacken sitzen (v. Feinde), Liv.: u. so tergo inhaerere, Liv.: a tergo, von hinten, Cic.: post tergum, hinten, auf dem Rücken, Phaedr. (u. noxio post terga deligantur manus, Sen. rhet.): post terga, hinter sich, Iuven.: a tergo esse, im Rücken sein (v. Schatten, Ggstz. antecedere), Sen. ep. 79, 13. – Plur. terga meton. = die Flucht, terga Parthorum dicam, Ov. art. am. 1, 209. – II) übtr.: 1) der hinterste od. von uns abgewandte Teil einer Sache, castris ab tergo vallum obiectum, von hinten, Liv.: stare ab tergo (als Reserve), Liv.: cum Germaniam ad laevam et in fronte, Pannoniam ad dextram, a tergo sedium suarum haberet Noricos, Vell.: ad terga collis, Liv.: so auch eines Buches, Iuven.: eines Baumes, Verg. – 2) die Oberfläche einer Sache, zB. des Feldes, die aufgepflügte Erde zwischen den Furchen, Verg.: u. so terga crassa, Verg.: des Flusses, Ov.: des Meeres, Lucan. – 3) die Bedeckung, Decke, der Überzug, clipei, Verg. Aen. 10, 482 u. 784. – 4) der Leib, der Schlange, Verg.: centum terga suum, hundert Schweine, Verg.: nigrantes terga iuvencos, Leib od. Haut, Verg.: terga suis sordida, geräucherter Schweinsrücken, Ov. – 5) die Haut, das Fell, Leder, a) eig.: taurinum, Verg.: terga ferarum, Tac.: taurorum terga recusant, Rindsleder od. etwas daraus Verfertigtes, Ov.: terga novena boum, Rindshäute des Schildes, Ov. – b) meton., das aus Fell od. Leder Bereitete, zB. der Schlauch, Ov.: taurea terga, Handpauken, Ov.: Sulmonis, Schild, Verg.: duro intendere brachia tergo, den Cästus, Verg. – / Heteroklit. familiarem tergum, Plaut. asin. 319 G. u. L.

    lateinisch-deutsches > tergum

  • 4 tergum

    tergum, ī, n. (zu griech. τέρφος, στέρφος, Fell, Leder, bes. die Rückenhaut der Tiere), der Rücken, der Menschen und Tiere (vgl. dorsum), I) eig. (poet. u. nachaug. Plur. terga auch vom Rücken einer Pers.): tuus deus digito non redundat, sed capite... tergo, poplitibus, Cic.: manus ad tergum reicere, Asin. Poll. in Cic. ep.: manus post tergum religare, Vell.: retorquere tergo bracchia libero, Hor.: tergo ac capite puniri, mit Ruten gehauen und geköpft werden, Liv.: terga dare (hinhalten) verberibus, Pacat. pan.: aber terga vertere od. dare, fliehen, Caes. u. Liv.: terga dare alci (hosti), vor jmd. fliehen, von ihm in die Flucht geschlagen werden, Liv. u. Curt.: terga praebere fugae, fliehen, Ov.: terga caedere, hinten einhauen, Liv.: praebere terga Phoebo, sich sonnen, Ov.: in tergo haerere, im Nacken sitzen (v. Feinde), Liv.: u. so tergo inhaerere, Liv.: a tergo, von hinten, Cic.: post tergum, hinten, auf dem Rücken, Phaedr. (u. noxio post terga deligantur manus, Sen. rhet.): post terga, hinter sich, Iuven.: a tergo esse, im Rücken sein (v. Schatten, Ggstz. antecedere), Sen. ep. 79, 13. – Plur. terga meton. = die Flucht, terga Parthorum dicam, Ov. art. am. 1, 209. – II) übtr.: 1) der hinterste od. von uns abgewandte Teil einer Sache, castris ab tergo vallum obiectum, von hinten, Liv.: stare ab tergo (als Reserve), Liv.: cum Germaniam ad
    ————
    laevam et in fronte, Pannoniam ad dextram, a tergo sedium suarum haberet Noricos, Vell.: ad terga collis, Liv.: so auch eines Buches, Iuven.: eines Baumes, Verg. – 2) die Oberfläche einer Sache, zB. des Feldes, die aufgepflügte Erde zwischen den Furchen, Verg.: u. so terga crassa, Verg.: des Flusses, Ov.: des Meeres, Lucan. – 3) die Bedeckung, Decke, der Überzug, clipei, Verg. Aen. 10, 482 u. 784. – 4) der Leib, der Schlange, Verg.: centum terga suum, hundert Schweine, Verg.: nigrantes terga iuvencos, Leib od. Haut, Verg.: terga suis sordida, geräucherter Schweinsrücken, Ov. – 5) die Haut, das Fell, Leder, a) eig.: taurinum, Verg.: terga ferarum, Tac.: taurorum terga recusant, Rindsleder od. etwas daraus Verfertigtes, Ov.: terga novena boum, Rindshäute des Schildes, Ov. – b) meton., das aus Fell od. Leder Bereitete, zB. der Schlauch, Ov.: taurea terga, Handpauken, Ov.: Sulmonis, Schild, Verg.: duro intendere brachia tergo, den Cästus, Verg. – Heteroklit. familiarem tergum, Plaut. asin. 319 G. u. L.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > tergum

  • 5 tergum

        tergum ī, n    [TRAG-], the back: manibus ad tergum reiectis: tergo poenas pendere, T.: tergo ac capite puniri, L.: recurvum (of the dolphin), O.— The back part, reverse, hinder part, rear: Praebere Phoebo terga, to sun itself, O.: Terga Parthorum dicam, the flight, O.: terga vincentium, Ta.: libri in tergo necdum finitus Orestes, written on the back, Iu.—In phrase, a tergo or post tergum, behind, in the rear: a tergo, fronte, lateribus tenebitur: ut a tergo Milonem adorirentur, behind: tumultum hostilem a tergo accepit, S.: post tergum hostium legionem ostenderunt, Cs.: qui iam post terga reliquit Sexaginta annos, has passed, Iu.: tot amnibus montibusque post tergum obiectis, Cu.—With verto or do, to turn the back, turn back, take flight, run away, flee, retreat: omnes hostes terga verterunt, Cs.: qui plures simul terga dederant, etc., L.: terga fugae praebere, O.: terga praestare (fugae), Ta.— The back, surface: proscisso quae suscitat aequore terga, V.: amnis, O. —Of an animal, the body: (serpens) Squamea convolvens sublato pectore terga, V.: horrentia centum Terga suum, i. e. head of swine, V.: perpetuo tergo bovis, V.— The covering of the back, skin, hide, leather: Taurino quantum possent circumdare tergo, ox-hide, V.: venti bovis inclusi tergo, i. e. in a bag of bull's hide, O.: Et feriunt molles taurea terga manūs, i. e. tymbals, O.: rupit Terga novena boum, i. e. the nine thicknesses of bull's hide, O.: per linea terga (scuti), V.
    * * *
    back, rear; reverse/far side; outer covering/surface

    Latin-English dictionary > tergum

  • 6 tergum

    ī n.
    1) спина, хребет (hominis, bovis C)
    in tergo alicujus haerēre L — преследовать кого-л. по пятам
    a tergo C, Csсзади
    in t. Vназад
    2) воен. тыл
    terga vertere Cs (fugae praebēre L или praestare T) — обратить тыл, т. е. обратиться в бегство
    post t. Csв тылу
    3) тыльная часть ( arboris V); обратный скат ( terga collis L); задняя сторона ( castrorum L): внутренность, внутренняя часть ( terga petra claudebat QC): верхняя часть, поверхность ( amnis O)
    4) шкура, кожа (leonis O; taurīnum V); кожаная обшивка ( clipei O); кожаный мех ( venti tergo inclusi O); кожаный щит ( tergo hastas decutĕre V)
    5) слой, лист (ferri, aeris V)
    6) тело, туша ( centum terga suum V)
    7) pl. бегство ( terga Parthorum O)

    Латинско-русский словарь > tergum

  • 7 tractus

    I 1. a, um
    part. pf. к traho
    2. adj.
    1) (про)исходящий, возникший ( ab isto initio C)
    2) непрерывный, плавный, безостановочный ( genus orationis C)
    II tractus, ūs m. [ traho ]
    1) тяга, протягивание, волочение, таскание
    rota tractu gemens V — колесо, визжащее при таскании, т. е. визг проезжающего колеса
    harēnam et saxa ingentia fluctūs trahunt...; Syrtes ab tractu nominatae Sl — волны натаскивают песок и огромные скалы...; Сирты (и) названы (так) от слова «таскать»
    2) растягивание ( tractu taurea terga domare VF); вытягивание (пряжи), прядение ( vellĕra tractu mollire O)
    in spiram tractu se collĭgit anguis V — потянувшись, змея свивается в клубок
    3) втягивание (в себя), вбирание, проглатывание (continuus t. aquarum Lcn)
    4)
    а) течение, протекание ( tractus maris V)
    б) движение ( corporis Q); ход, поток, плавность (verborum C; orationis C, Q)
    5) росчерк (пера), черта
    6) полоса, след ( flammarum Lcr); вереница, ряд ( arborum Nep)
    7) протяжение, расположение ( oppĭdi Cs)
    8) местность, край, область
    t. caeli V — воздух, атмосфера
    9) медлительность, затяжной характер (belli T; mortis T)

    Латинско-русский словарь > tractus

  • 8 tractus

    1.
    tractus, a, um, Part. and P. a. of traho.
    2.
    tractus, ūs, m. [traho], a drawing, dragging, hauling, pulling, drawing out, trailing.
    I.
    Lit. (mostly poet.):

    tractu gementem Ferre rotam,

    Verg. G. 3, 183:

    tractu taurea terga domant,

    Val. Fl. 6, 359:

    modicus tractus (al. tractatus),

    Plin. 9, 46, 70, § 153:

    aut si qua incerto fallet te littera tractu,

    stroke, Prop. 4 (5), 3, 5:

    continuus subitarum tractus aquarum,

    i. e. a drinking, Luc. 4, 368; cf.:

    aëra pestiferum tractu,

    i.e. a drawing in, inhalation, id. 7, 412:

    repetitaque longo Vellera mollibat nebulis aequantia tractu,

    Ov. M. 6, 21: harenam fluctus trahunt... Syrtes ab tractu nominatae, i. e. from Gr. surô, = traho;

    because of this drawing,

    Sall. J. 78, 3:

    (risus) interdum quodam etiam corporis tractu lacessitur,

    i. e. movement, Quint. 6, 3, 7.—Of a serpent, a drawing itself along, a creeping, crawling:

    squameus in spiram tractu se colligit anguis,

    Verg. G. 2, 154; Ov. M. 15, 725; Claud. B. Get. 22; id. II. Cons. Stil. 172.—
    2.
    Concr., a train, track, course:

    nonne vides longos flammarum ducere tractus,

    long trains, Lucr. 2, 207: flammarum, Verg. G. 1, 367; Luc. 2, 270: (Phaëthon) longo per aëra tractu Fertur, in a long train (of fire), Ov. M. 2, 320:

    longo per multa volumina tractu Aestuat unda minax,

    Luc. 5, 565; so of the course of the moon, Cic. Div. 2, 46, 97;

    of the Nile,

    Luc. 10, 257:

    (Cydnus) leni tractu e fontibus labens puro solo excipitur,

    Curt. 3, 4, 8:

    aquarum,

    id. 5, 3, 2:

    ut arborum tractu equitatus hostium impediretur,

    Nep. Milt. 5, 3;

    of the wind,

    Val. Fl. 1, 614; cf. Manil. 1, 532; 3, 366. —
    B.
    Transf., a space drawn out, i. e. a stretch, extent, tract of a thing (class.):

    castrorum,

    Liv. 3, 28, 1:

    cujus (urbis) is est tractus ductusque muri, ut, etc.,

    Cic. Rep. 2, 6, 11 Moser N. cr.:

    cum mediae jaceant immensis tractibus Alpes,

    Luc. 2, 630; and Claud. Rapt. Pros. 3, 9. —
    2.
    Concr., of places, a territory, district, region, tract of land (class.;

    syn.: regio, plaga): oppidi,

    Caes. B. C. 3, 112:

    corruptus caeli tractus,

    Verg. A. 3, 138 Serv.:

    tractus ille celeberrimus Venafranus,

    Cic. Planc. 9, 22:

    tractus uter plures lepores, uter educet apros,

    Hor. Ep. 1, 15, 22:

    tractu surgens oleaster eodem,

    Verg. G. 2, 182:

    genera (vitium) separari ac singulis conseri tractibus, utilissimum,

    Plin. 17, 22, 35, § 187; Flor. 1, 15, 2.—
    II.
    Trop.
    A.
    In gen., course, progress, movement:

    tractus orationis lenis et aequabilis,

    course, movement, current, Cic. de Or. 2, 13, 54; cf.:

    in omni corpore, totoque, ut ita dixerim, tractu (orationis),

    Quint. 9, 4, 61:

    cetera continuo magis orationis tractu decurrunt,

    id. 5, 8, 2.—
    2.
    Of time, space, lapse, period:

    quod neque clara suo percurrere fulmina cursu Perpetuo possint aevi labentia tractu,

    Lucr. 1, 1004; 5, 1216:

    eodem tractu temporum nituerunt oratores, etc.,

    Vell. 2, 9, 1:

    aetatis,

    Val. Max. 8, 13, ext. 2:

    hoc legatum Cum voluerit, tractum habet, quamdiu vivat is, a quo, etc.,

    duration, period, Dig. 32, 1, 11. —
    B.
    In partic., a drawing out, protracting, lengthening, protraction, extension, length:

    quanta haesitatio tractusque verborum!

    drawling, Cic. de Or. 2, 50, 202:

    pares elocutionum,

    Quint. 4, 2, 118:

    illa (historia) tractu et suavitate atque etiam dulcedine placet,

    extent, copiousness, Plin. Ep. 5, 8, 10.—
    2.
    Of time:

    durante tractu et lentitudine mortis,

    Tac. A. 15, 64:

    belli,

    id. ib. 15, 10.—
    3.
    In gram.:

    in tractu et declinatione talia sunt, qualia apud Ciceronem beatitas et beatitudo,

    a lengthening in derivation, Quint. 8, 3, 32 Spald.

    Lewis & Short latin dictionary > tractus

  • 9 tergum

    tergum, i, n. [st2]1 [-] dos (de l'homme). [st2]2 [-] dos (de l'animal); corps. [st2]3 [-] verso (d'une page). [st2]4 [-] partie postérieure (d'une chose), derrière. [st2]5 [-] surface, superficie (d'une chose). [st2]6 [-] dépouille d'une bête, peau, cuir. [st2]7 [-] objet en cuir: bouclier, ceste, tambour, outre. [st2]8 [-] ce qui couvre: lame (de fer).    - a tergo (post tergum): par-derrière, derrière, à revers.    - accipiunt ventos a tergo mille carinae, Ov. M. 12, 37: les mille bateaux ont le vent en poupe.    - terga vertere (dare): tourner le dos, battre en retraite.    - haerere in tergis, Curt.: serrer (l'ennemi) de près.    - tergo plecti: recevoir les étrivières.    - scriptus in tergo, Juv. 1, 6: écrit au verso.    - centum terga suum, Virg.: cent têtes de porcs.    - terga ferri, Virg.: lames de fer (qui couvrent le bouclier).    - terga tauri cava, Cat.: les tambours.    - ferire terga taurea, Ov.: faire résonner le tambour.    - pulsare terga, Stat. Achill. 2, 154: faire résonner le tambour.    - tergum Sulmōnis, Virg. En 9, 412: le bouclier de Sulmon.    - duro intendere bracchia tergo, Virg. En. 5, 403: se bander les bras de solides lanières de cuir, s'armer du ceste.
    * * *
    tergum, i, n. [st2]1 [-] dos (de l'homme). [st2]2 [-] dos (de l'animal); corps. [st2]3 [-] verso (d'une page). [st2]4 [-] partie postérieure (d'une chose), derrière. [st2]5 [-] surface, superficie (d'une chose). [st2]6 [-] dépouille d'une bête, peau, cuir. [st2]7 [-] objet en cuir: bouclier, ceste, tambour, outre. [st2]8 [-] ce qui couvre: lame (de fer).    - a tergo (post tergum): par-derrière, derrière, à revers.    - accipiunt ventos a tergo mille carinae, Ov. M. 12, 37: les mille bateaux ont le vent en poupe.    - terga vertere (dare): tourner le dos, battre en retraite.    - haerere in tergis, Curt.: serrer (l'ennemi) de près.    - tergo plecti: recevoir les étrivières.    - scriptus in tergo, Juv. 1, 6: écrit au verso.    - centum terga suum, Virg.: cent têtes de porcs.    - terga ferri, Virg.: lames de fer (qui couvrent le bouclier).    - terga tauri cava, Cat.: les tambours.    - ferire terga taurea, Ov.: faire résonner le tambour.    - pulsare terga, Stat. Achill. 2, 154: faire résonner le tambour.    - tergum Sulmōnis, Virg. En 9, 412: le bouclier de Sulmon.    - duro intendere bracchia tergo, Virg. En. 5, 403: se bander les bras de solides lanières de cuir, s'armer du ceste.
    * * *
        Tergum, tergi. Virgil. Le dos.
    \
        Horrentia terga suum. Virg. Dos de porcs sangliers, ayant le poil dressé et herissonné.
    \
        Sessile tergum. Ouid. Dos large, sur lequel on se peult aiseement asseoir.
    \
        Terram consternere tergo. Virgil. Estre couché à plaine terre sur le dos.
    \
        Dare terga. Quintil. S'enfuir.
    \
        Dare terga versa fuga. Virgil. Tourner le dos et s'enfuir.
    \
        Plecti tergo. Horat. Estre batu sur le dos.
    \
        Praebere terga effugio. Tacit. Tourner le dos et s'enfuir.
    \
        Vertere terga. Liu. Tourner le dos et s'enfuir.
    \
        Scriptus a tergo. Iuuenalis. Par derriere.
    \
        Tergum collis. Liu. Le costé et le derriere de la montaigne.

    Dictionarium latinogallicum > tergum

  • 10 taureus

    taureus, a, um de taureau; de peau de boeuf, de cuir.
    * * *
    taureus, a, um de taureau; de peau de boeuf, de cuir.
    * * *
        Terga taurea. Ouid. Tabourins faicts de cuir de toreau.
    \
        Taurea. Iuuen. Un fouet et escourgee de cuir de toreau.

    Dictionarium latinogallicum > taureus

  • 11 taureus

        taureus adj.    [taurus], of a bull, of an ox, of oxen, taurine: terga, bulls' hides, V.: terga, i. e. drums, O.—As subst f., a raw-hide, lash of hide, Iu.
    * * *
    taurea, taureum ADJ

    Latin-English dictionary > taureus

  • 12 taureus

    taureus, a, um (taurus), von Stieren (Rindern), Stier-, Rinds-, vincla, lederne Riemen, Lucr. 6, 1069: terga, Rindshäute, Verg. Aen. 9, 607; u. meton. = Handpauke, Ov. fast. 4, 342. – subst., taurea, ae, f., der Ochsenziemer, Iuven. 6, 492. Tert. ad mart. 5. Vulg. 2. Mach. 7, 1.

    lateinisch-deutsches > taureus

  • 13 taureus

    taureus, a, um (taurus), von Stieren (Rindern), Stier-, Rinds-, vincla, lederne Riemen, Lucr. 6, 1069: terga, Rindshäute, Verg. Aen. 9, 607; u. meton. = Handpauke, Ov. fast. 4, 342. – subst., taurea, ae, f., der Ochsenziemer, Iuven. 6, 492. Tert. ad mart. 5. Vulg. 2. Mach. 7, 1.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > taureus

  • 14 taureus

    taurĕus, a, um, adj. [taurus], of a bull or ox, of oxen, taurine (mostly poet.).
    I.
    Adj.: vincla, i. e. taurean bands (a poet. expression to denote glue), Lucr. 6, 1071: terga, bulls ' hides, Verg. A. 9, 706; also, meton., for a drum, Ov. F. 4, 342.—
    II.
    Subst.: taurĕa, ae, f.
    1.
    A whip of bull ' s hide, Juv. 6, 492; Tert. ad Mart. 5.—
    2.
    = taura, Serv. Verg. A. 2, 140.

    Lewis & Short latin dictionary > taureus

См. также в других словарях:

  • PELLIS — an a pellendo, quod externas iniurias pellat: an a pilis, quod pilosa: an ab Hebr. Gap desc: Hebrew, quod in Niphal significat tegi? caesorum animalium corporibus detracta, primis Parentibus, post lapsum, in usum cessit, frigori aliisque aeris… …   Hofmann J. Lexicon universale

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»